Från Amerika till Indien och tillbaka igen

Bappi Lahiri – Thoda resham laghta hai

Truth hurts -Addictive feat Rakim

En av mina personliga favoriter bland indiska tonsättare. Baphi Lahiri har däremot lånat så friskt av afro-amerikansk musik att han istället blivit anklagad för plagiat(även om det idag är betydligt vanligare att han blir samplad av amerikanska Hip Hop och R&B producenter). Bappi Lahiri är en larger than life-personlighet som(inspererad av den äldre Elvis) klär sig i mängder av kedjor och smycken i guld, påstår sig ha varit mästare på tabbalas innan han lärde sig att gå och titulerar sig själv som “the golden man”. Man han är också den bollywood-kompositör som gjort mest för att introducera västerländsk musik i Indien. Inspererad av Saturday night fever och sina upplevelser på amerikanska diskotek så gick han in för att skapa en musikalisk fusion mellan disco och soundtracksen till indisk film och bruce lee filmer. Trots alla anklagelserna om plagiat så skapa Lahiri någon av den mest orginella elektroniska discomusik som komponerats, inte bara i indien, utan i hela världen. Dessa låtar är en guldgruva av elektroniska rytmer och ljudeffekter att sampla från för de producenter som inte är rädda för att dra på sig den gyllene mannens vrede. Remixer på Bappi Lahiris soundtracks är fortfarande idag en självklar del av indiska DJ’s skivbackar. Om du kollar in videoklippen nedan så förstör du nog varför. f-f-fresh!




En annan indisk disco-duo som är alldeles för bra för att inte nämna i det här sammanhanget är Laxmikant och Pyarelal(a.k.a LP). LP’s musik hade en betydligt tydligare koppling till indisk folkmusik än Lahiris. De perfekta Bhangra-rytmerna och de massiva trumensamblerna går som en röd tråd igenom deras 35 år långa produktion av soundtracks. Dessa varvas med delikata trummaskins-stick. Produktionerna är närmast perfekta. Inte i den meningen att dom är platta eller sönderpolerade utan snarare perfekta på samma sätt som kraftwerks bättre skivor. De plockar essensen ur varje ljud men är inte för den sakens skull rädda för att låta ljuden peaka eller varva vassa höga toner med underjordiskt djupa och varma basar. I deras bästa produktioner varvas den råa och massiva ljudbilden från 70tals bollywood(som i västerländska termer närmast kan liknas vid upplevelsen av att lyssna på riktigt bra gammal garage eller surf-rock) med element av 80-tals disco. Till skillnad från Bappi Lahiri så behöll de även under 90talet sin höga klass och originalet. Videoklippen nedan är från Trimurti(som blev deras sista soundtrack). Som dom gjorde så sent som 1995. Ändå har den alla dom kvaliteer som finns iden bästa bollywood-dängor från tidigt 80tal.



2 Responses to “Från Amerika till Indien och tillbaka igen”

  1. maggan Says:

    Erik!!! Du upphör aldrie att förvåna mig. Kul musik!!!

  2. admin Says:

    skoj! 🙂