The Prodigy (smack my bitch up + fire)

Redan när prodigy gav ut albumet Experience fanns det en sak som skiljde ut deras produktioner. De skapade en massiv ljudbild genom att lägga en ovanlig stor mängd breaks ovanpå varandra, Även när det kom till röstsamplingar och acapellor så jobbade The Prodigy på ett liknande sätt. Både senare låtar som Smack my bitch up och äldre låtar som fire(nedan) blandade eklektiska samplingar på ett så balanserat sätt så att de lät helt naturliga tillsammans. En intressant detalj är också att prodigy till stor del inte samplade de ursprungliga breaksen. Istället så samplade de ofta ett breakbeat ifrån någon hip hop instrumental och processade och klippte sönder det i en andra vända. Att processa processat ljud ger en skitigt, skissartat och hårt sound som nog bidragit till att prodigy blev så stilbildande för 90talets bigbeat-sound. En intressant detalj är också att när hip hop ofta sänkte tempot när dom samplade rock och funk breaks medans jungle höjde det, så höjde prodigy istället tempot på de breakbeats som de samplade. Eller om man så vill, återställde ursprungshastigheten från de källor som hip hop producenterna i sin tur hade samplat. Detta gav prodigy ett betydligt rockigare än sound än både jungle och hip hop överlag.

Byggstenarna till Fire av Prodigy

Crazy world of arthur brown – fire

Aswad – African Children

Daddy freddy – hustlers conversation

Pablo Gad – Hard times

The Prodigy – Fire

2 Responses to “The Prodigy (smack my bitch up + fire)”

  1. Johan Says:

    Kul att du fortsätter med din blogg. Det är för mig en helt främmande värld det här med samplingar. 🙂

    Särskilt intressant att se varifrån Prodigy får sitt sound. Det är ju en grupp som nästan alla hört.

  2. admin Says:

    Jo prodigy är nog en av dom få grupper som jobbat i gränslandet för jungle och ändå nått ut utanför dans och electronica-scenen. Men som sagt så drog dom ju ner tempot och bidrog till att popularisera och forma 90talets big beat sound. vilket säkert gav artister som fatboy slim och chemical brothers vind i seglen. Hade varit spännande att se vad som hade hänt om de stannat på sitt höga tempo och vilka sounds som då skulle etablerat sig på listorna. 🙂